Читайте по-шведски
Шрифт:
2. Ange synonymer till foljande ord och uttryck:
att minnas; att vara dodstrott; att pingla pa nagon; att bestamma sig for nagot; avloningsdagen; dagarna flyter fram; att vara noga med nagot; angest; en pratstund; att rosta som vanligt; att rosta pa mafa; marigt; att ta fel pa dagen; att bli uppsagd; att vara finkladd; att intyga; pengarna var slut; en uppsagning; att atervanda
3. Oversatt foljande meningar till ryska:
1. Jag minns ocksa att det satt manga personer i korridoren pa polishuset dar byran da var inrymd. 2. Efter ett oandligt talamodsarbete borjade de forsta att de skulle ha dessa pa sig. 3. Assistenten kan och vet inte ALLT fastan han ar utbildad. 4. Var och en av dem ar sa noga med att visa upp de basta kaffekopparna och de vitaste lakanen samt framfor allt en lycklig akta-maka-min. 5. Ett klingande namn som nog later lika illa som fattigvard i den sokandes oron. 6. Varje dag oroar jag mig att nagon ska frysa ihjal. Det har hant i vinter att sa har skett. 7. Hans fader kunde inte
forsta det, ty han hade aldrig sett sonen lasa nagra laxor 8. Jag kommer aldrig att skicka ivag brevet, men det ar roligt att ha nagon att vanda sig till och inte bara skriva for papperskorgen. 9. Jag tycker de kunde prata med arbetarna om att konjunkturen ar dalig och inte bara latsas som om det inte gar att forklara sant for arbetare. 10. Pojken aker ivag pa sin patankta resa och nar han kommer ater i arbete pa mandag far han uppsagningsbeskedet.
4. Ange svenska motsvarigheter till foljande ryska ord och uttryck:
защищать
5. Forklara pa svenska vad foljande ord och uttryck betyder:
barnavardsmannen; staderska; synen pa det sjuka ogat har dragits ratt; komma i nodsituationen; pensionsalder; pengarna regnar fran himlen; valfardssamhalle; naringslivet; att skriva for papperskorgen; forsorja nagon; kladskap; uppsagningsbeskedet
Jan Ekstrom, ALDRE DAM MED PENGAR
(Forkortad)
Hon var en aldre dam med pengar, liten och inte utan grace. Aren hade blekt hennes har till vitt och spunnit hennes ansikte fullt med fina rynkor. En gang hade hon varit vacker. En gang hade hon ocksa varit gift, men aktenskapet skankte henne bara trator.1 Mannen "dog efter nagra ar. Det fanns folk som pastod att hon plagat livet ur honom,2 vilket var osant. I sjalva verket drabbades han av lugninflammation och gick bort som typiskt var for sjukdomen innan sulfa
och penicillin forryckte naturens ordning natten mellan det nionde och tionde dygnet. Hans lakare fanns dar tillsammans med henne sjalv. Allt hade gatt naturligt till, och att hon kanske var alltfor noga med vadringen3 pa morgnarna kunde ingen egentligen lasta henne for. Na - efter makens fran-falle blev hon en aldre dam med pengar.
Hon hade inga slaktingar som kunde gora ansprak pa att fa arva henne en gang.4 Det forargade henne inte sa litet. Hon hade inte haft nagot emot att vara slaktens formogna dam, som alla passade upp och fjaskade och krusade for.5 Hon kunde sitta ibland i sin ensamhet och blunda och fornoja sitt sinne med spekulationer6 over hur hon invaggade dem i forhoppningar och sa - den gangen Herren7 inte ville lata henne leva langre - dra dem vid nasan. Kanske nagon tusenlapp till en och annan av dem, mest for att retas. Formogenheten, den skulle hon skanka till Kinamissionen.8 Men nu hade hon inga slaktingar att dra vid nasan och Kina hade blivit rodare an hennes egna rosendrommar.9 Hon var inte alldeles saker, men antagligen fanns det ingen mission i det landet langre. Sa realiteterna hade nodgat henne att vidta andra dispositioner for pengarna... Bert skulle fa dem. Hon hade antytt det for honom ibland.
– Du blir nog en formogen karl vad tiden lider, kunde hon saga. Da bugade han sig och skrattade och sa att han hoppades tiden led fort. Det tyckte hon om. Han sa vad han tankte och tyckte och det skulle han ocksa belonas for.
Hon visslade forstrott en liten melodi fran sin barndom och gungade i sin stol. I knat hade hon en stickning. Han skulle komma upp till henne i dag for det var tisdag och prata bort en timme eller tva. Han kom alltid upp till henne varje tisdag. Sedan hon blev bekant med Bert brydde hon sig nastan aldrig om att ga ut och andra manniskor traffade hon sallan. Bert berattade for henne. Han talade om vad som hande i stan och hur parken sag ut och om isen hade gatt upp pa Riddarfjarden.10 Sjalv kunde hon sitta med sin stickning i lugn och ro.
Dar kom signalen. Hon tryckte stickningen mot brostet, reste sig ur gungstolen latt som en flicka, tog ett steg ut pa mattan och holl pa att halka omkull.11 Rysligt vad halt det golvet blev efter boningen. Ett ogonblick stod hon stilla for att hamta balansen, sedan halvdansade hon12 fram genom rummet ut i hallen och oppnade.
– Sa snall pojke da. Aldrig glommer du gamla gumman... Hon var ett enda stort soligt leende.13 - Kom in, min van - tank att jag har riktigt langtat efter dig.
Hon la handen pa hans arm och eskorterade honom in i rummet.
– Se upp for mattan du,14 den glider latt undan for golvet ar nybonat.
– Just sa ja, sla dig ner - sa dar ja.15 Han satte sig vid 'bordet bredvid gungstolen och trummade med fingarna mot skivan. Han foljde hennes flinka hander med ogonen. Han sa:
– Vad stickar tanten pa i dag da?16 En olle till mig? Eller en kofta till negermissionen? Ska vi inte ta ett parti schack i stallet?
Hon tittade pa honom over glasogonbagen och log. Jo, det skulle val bli ett parti schack som vanligt och sa smaningom men forst ville hon avsluta framstycket.17 Hon var fortjust over att han retade sig pa hennes stickmani, det var ett tecken pa engagemang,18 nastan som svartsjuka, tankte hon. Hon sa: - Ingen olle - det var fel. Just en kofta till Kongo - det var ratt.
– Det ar sa varmt dar nere, sa han.
Jasa. Pa natterna ocksa? Hon trutade med munnen och sag spjuveraktigt pa honom.
– For resten gor det ingenting - alltid kan det forarga nagon. Du vet val att jag alltid har tyckt om att forarga folk. Hon ar inte klok, sager dom. Gumman med pengarna ar inte klok. Har ni hort att hon sitter mest hela dagarna och stickar koftor, riktiga yllekoftor, at negrerna. Sant ar skojigt, forstar du.
– Tant inbillar sig sa mycket. Det ar sakert inte en sjal som bryr sig om vad tant stickar. Eller at vem.
– Jasa inte. Ajo du.19 Jag lamnar dom till grannfrun en trappa upp, forstar du. Och sager uttryckligen att dom ska till Kongo. Hon ar nat i nan kommitte20 och tar emot sakerna, forstar du. Varje dag far hon hamta - i kvall ska hon hamta... Och du - hon lutade sig fortroligt framat mot honom - hon skvallrar kolossalt. Hur gar det med lasningen?21 Han skrapade med fotterna mot golvet, lat dem stanna pa mattan som rorde sig latt som en vinge pa det glashala golvet.
– Skapligt,22 sa han. Ska vi spela... Hon avbrot honom.