Читайте по-шведски
Шрифт:
– Dartill kommer nagra utlanningar, sade han. Men min ballong ar trots allt en svensk ballong och den skall ha en svensk besattning.
Sjalvklart, sade jag.
Andree ordnade breven och handlingarna i en prydlig bunt och placerade dem ater i en lada i sin vanstra skrivbordshurts.
Jag var tacksam over att for en stund slippa hans granskande och provande blick.
– Ni har litterara intressen, sade han.
– Blygsamma, svarade jag.
– Malar ni?
– Nej.
– Musicerar?
– Inte ens till husbehov.27
– Jag ar lite radd for skonandar,28 sade han. De har inget vid polen att gora.
* * *
Tidningarnas intresse for nordpolsexpedition stegrades efter Nansens besok i Stockholm.
Andree tycktes vilja undvika intervjuer och hanvisade ofta de mest envisa journalisterna till mig.
Fragorna var med sma variationer standigt desamma.
– Nar startar ni?
Vi avreser fran Stockholm den 15 maj.
– Ja, men nar lyfter ballongen fran Spetsbergen?
Nar de ratta vindarna blaser.29
– Hur lang tid kommer det att ta innan ni befinner er vid nordpolen?
Under extremt gynnsamma forhallanden30 omkring fyrtioatta timmar.
– Under extremt ogynnsamma forhallanden? Vi kommer i sa fall aldrig till nordpolen.
– Vad gor ni da?
Gor ett nytt forsok nasta ar.
– Om ni tvingas nodlanda?
Vi kommer att ta oss fram over isen till dess vi nar Ryssland, Sibirien, Alaska eller den kanadensiska ishavskusten.
– Och om ni aldrig lyckas ta er fram till fast mark?
– Da skall vi snart bli bortglomda, svarade jag, bortglomda, till forman for vara efterfoljare.
– Jag behover inte fraga er, sade jag, om ni minns namnen Bjorling och Kallstenius.31 Jag vet att ni glomt dem. Anda ar det bara fem ar sedan de startade sin fard mot norr.
* * *
Den 13 maj arrangerade Andree en valkostmiddag for Sven Hedin32 som just aterkommit fran sin ar 1893 paborjade langa forskningsresa genom Asien.
Vi var blott sex vid bordet och dar saknades bade Strindberg och Swedenborg.33
Doktor Hedin, sade Andree i sitt valkomsttal. Ni ar ater hemma, efter att ha korsat den fruktansvarda oknen Takla Makan tvenne ganger,31 efter'att ha funnit i sanden begravda och glomda stader, efter att ha lost den vandrande sjons gata, efter att ha trangt genom och kartlagt stora delar av det tibetanska hoglandet. Jag lyckonskar er. Ni har utrattat ett stordad. Men ni har en resa bakom er.
Vi har aldrig traffats tidigare, fortsatte han. Vi kanner inte varandra. Jag har anda tagit mig friheten inbjuda er till en valkomstmaltid. Jag har gjort det, darfor att jag har min stora resa omedelbart framfor mig. Ingen vet om vi nagonsin kommer att fa ett nytt tillfalle att ata vid samma bord.
Jag accepterade er inbujdan med den storsta tacksamhet, svarade Sven Hedin. Er plan ar storslagen. Er beslutsamhet ar imponerande. Er djarvhet ar oovertraffad. Det vore meninglost av mig att onska er lycka. Er viljekraft ar av sadan styrka att den befriar er fran behovet av valgangsonskningar.
Samvaron blev kortvarig. Andree var trott och pressad av den sista tidens harda och hektiska arbete.
Nar vi skildes sade Hedin till mig: Jag forstar att Andree valt just er bland manga sokande. Ni liknar varandra rent utseendemassigt. Likheten ar inte omedelbart pafallande, men den blir allt tydligare nar man val lagt marke till den. Ni skulle kunna vara en yngre bror till Andree.
* * *
Taltet lag lattillgangligt i baten pa min slade, liksom sovsacken.
Strindberg hade gjort i ordning nagra smorgasar med ost och en burk te kallt - fore avfarden.
– Sladarna ar for tunga, sade jag. Andree svarade:
– Vi befinner oss i samma situation som Nansen nar han startade sin fard over den gronlandska inlandsisen for nio ar sedan.
Alla tidigare expeditioner in over Gronland hade startat fran vaster, fran de bebodda platserna pa den gronlandska vastkusten. Man hade med sig proviant och utrustning inte bara for en fard osterut utan ocksa for en aterfard vasterut.
Nansen startade pa ostkusten, hans fardriktning var vastlig. Han behovde proviant och utrustning endast for en resa.
– Och vi, fragade jag. Samma situation, sade han.
Vi ar dar vi ar och vi ar pa vag soderut. Vi behover proviant och utrustning endast for aterfarden. Det ar det som ar var styfka.
Lasten pa Nansens sladar uppgick inte till mer an hundra kilo, sade jag. Utom den femte som lastades med nara tvahundra kilo, men den var ocksa avsedd att dras av tva man. Anda klagade de over att kalkarna var tunga.
Nansens fard over Gronland, sade Andree, hade helt annorlunda forutsattningar an var fard.
Vi ror oss langs havsytans niva.
– Nansen maste ta sig upp pa tvatusenattahundra meters niva, hogre hojd an toppen pa Sveriges hogsta fjall. Forsta halften av hans marsch gick i en enda uppforsbacke.35
Han befann sig pa fast land. Vi befinner oss pa havet. Vi maste ha en bat till exempel. Han behovde ingen sadan.
De var sex man, vi ar bara tre. Mycket av det vi slapar med oss ar gemensamma ting. De skall fordelas pa tre kalkar.
Samma utrustningsdetaljer kunde Nansen fordela pa fem kalkar, en av dem dragen av tva man.
Han tillade: Nansens och Johansens langa fard over drivisen fran Fram till Franz Josefs land och Kap Flora ar en helt annan sak. Da anvande de sig av draghundar.36
Tydligen, sade jag, finns det tva likheter mellan var fard och Nansens gronlandsexpedition. Den forsta likheten: han gick fran oster mot vaster medan vi gar fran norr mot sydost. Den andra likheten: vara kalkar har dubbelt sa tung last som hans.